1 Johannesbrevet 1

1 Det som existerade från begynnelsen [1 Mos 1:1; Joh 1:1] … Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) … Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) … Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer … [Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:] Ordet (gr. Logos), som ger livet! [Jesus benämns som Ordet som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från bios och har att göra med vårt fysiska liv, se 1 Joh 2:16 där det syftar på “detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från psuche och syftar ofta på vårt inre själsliv, se Matt 16:25. Det tredje ordet, zoe, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se Joh 6:68. Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:] 2 Livet blev synligt (uppenbarades) … Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] … Vi vittnar om det … Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er … Livet, det eviga! Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss. 3 Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv]. Vår gemenskap är med Fadern och med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 4 Vi skriver nu detta [inledningen och hela brevet] så att vår [både vår och er] glädje ska vara helt fullkomlig (fulländad). [Detta är den första av totalt fyra konkreta anledningar till varför Johannes skriver brevet. Den första och sista anledningen är glädje och frälsningsvisshet, se 1 Joh 5:13. Centralt, i mitten, finns två förmaningar att inte synda och inte bli vilseledd, se 1 Joh 2:1 och 1 Joh 2:26.] 5 Detta är budskapet (proklamationen; den apostoliska undervisningen – gr. angelia) som vi [själva] har hört från honom, och nu förkunnar (berättar) för er: Att Gud är ljus, och i honom finns inget mörker, nej, inte på något sätt. Synd, sanning och Jesu försoning [Nu följer tre fraser som alla börjar med “om vi skulle säga”, se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites, se 1 Joh 1:7; 1:9; 2:1. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.] 6 Om vi säger (skulle säga) att vi har gemenskap (delaktighet; en levande relation) med honom och [ändå] vandrar (skulle leva) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen. 7 Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd. 8 Om vi säger (skulle säga) att vi inte har [någon] synd [är av mänsklig fallen natur] då bedrar vi oss själva (går vilse; vandrar vi bort från vägen) och sanningen är inte i oss. 9 Om vi bekänner (skulle erkänna) våra synder [vår skuld; våra överträdelser, felsteg och misstag – framför allt inför Gud, men också inför människor, se Jak 5:16], är han trofast [trogen sin egen natur och sina löften] och rättfärdig [5 Mos 32:4] så att han förlåter oss våra synder och renar oss (skulle förlåta oss synderna och rena oss) från all orättfärdighet (missgärning; allt felaktigt handlande). 10 Om vi säger (skulle säga) att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord [sanningen] finns (är) inte i oss. [Jesus är Ordet som är Sanningen, se Joh 1:14. Här är frasen “hans ord är inte i oss” en parallell till “sanningen är inte i oss” i vers 8. I brevet använder Johannes den rika betydelsen i gr. logos som Ordet – Jesus själv, men också i betydelsen ord, undervisning, och budskap, se 1 Joh 2:5, 7, 14; 3:18.]