Psaltaren 125

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; “en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahveh) är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt. 2 Som bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judeens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.] 3 För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila över de rättfärdigas land med mindre än att de rättfärdiga sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen). 4 Gör gott, Herre (Jahveh), mot de goda och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan. 5 Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar) ska Herren (Jahveh) leda bort med dem som gör det onda. Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.