Psaltaren 138

1 Av (för) David. ______ Jag vill tacka Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig av hela mitt hjärta, lovsjunga dig inför gudarna (elohim). [Kan syfta på den himmelska änglahären, hedniska avgudar eller Guds råd, se Ps 82:1.] 2 Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel, och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] För du har gjort ditt löftesord och ditt namn större än allt! [Du har överträffat allt!] 3 Den dag jag ropade (höjde min röst i bön), svarade du mig; du stärkte mig (gav mig frimodighet) med [din] styrka i mitt inre (min själ). 4 Alla jordens kungar ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Herre (Jahveh), när de hör orden från din mun. 5 De ska sjunga om Herrens (Jahvehs) vägar, för Herrens (Jahvehs) härlighet är stor (en fullständigt mättad gudsnärvaro, Guds ära och tyngd är stor). 6 Även om Herren (Jahveh) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner) [för den ödmjuke in i gemenskap med honom], men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd. 7 Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft); du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede. Din högra hand räddar (frälser) mig. 8 Herren (Jahveh) ska fullborda sitt verk för mig. Herre (Jahveh), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt; överge inte (upphör inte med) dina händers verk.