Psaltaren 28

1 Av David. [På samma sätt som Psalm 25, 26 och 28, inleds även denna psalm med bara Davids namn.] ______ Hör mitt rop Till dig, Herre (Jahveh), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan); min klippa, var inte stum mot mig. Om du förblir tyst mot mig, blir jag lik dem som gått ner i graven. 2 Hör mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp], när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp), när jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i din helgedom. 3 Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), tillsammans med våldsverkare [till döden]; de som talar fred med sina grannar, men har ondska i hjärtat. 4 Löna dem för vad de gjort, efter alla deras onda handlingar; löna dem för allt de sysslat med, ge dem vad de förtjänar. 5 Eftersom de inte förstår vad Herren (Jahveh) har gjort, inte hans händers verk (vad han skapat); därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [Vers 1-5 hör ihop som en sektion. Herren “bryter ned” här i vers 5, hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet charesh (stum) i vers 1.] 6 Välsignad (lovad) vare Herren (Jahveh), för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp]. 7 Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet) och min sköld, mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom och jag får [har alltid fått] hjälp. Därför jublar mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom. 8 Herren är deras [sitt folks] styrka, och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning) för sin smorde (utvalde, kung). 9 Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv. Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem] och bär (lyft upp) dem för evigt.